Så här fin är Gustaf när vi andra är fulla och på väg in i bastun!
Saturday, September 27, 2008
Saturday, September 20, 2008
Mexiko - Isla Mujeres. Dag 2.
Efter ett konstigt första dygn, yra av värmen och tidsomställningen och utan riktig känsla för exakt vart vi kommit bestämde vi oss för en ö - och det fort. Jag fungerar så. Om jag känner mig vilsen på en ny plats utgår jag från vatten och orienterar mig därefter. Det är ju så städer är uppbyggda. Nu kändes det extra angeläget med vågor och horisont eftersom det var så kvavt. Vi tog färjan över till Isla Mujeres. Det tog 25 minuter med katamaranfärjan. Sen väntade en söt men turistig ö, fylld av små kaféer, restauranger, hotell och barer. Stranden var superfin och havet för en gångs skull precis som i resekataloger. Man tar sig fram med golfbilar. Jag vet. Helt crazy. Men okej, jag medger att det var kul att hyra en, och utforska ön med Anna och Albin bredvid i framsätet. Men det dröjde väldigt länge innan det skulle bli av. På kvällen somnade Albin i vagnen när vi drack öl på en restaurang. Vi ställde en fläkt framför honom (inte helt olik den Carola hade i 'Fångad Av En Stormvind') mot värmen.
Mexiko - Över Atlanten. Dag 1.
Själva flygresan gick hur bra som helst. Arlanda - Frankfurt, 2 timmar och Albin i knät. Sen 2 timmar på jätteflygplats, löjligt dyra mackor och lång kö till nästa flyg. Väl ombord fick vi extra mycket benplats och ett tomt säte som granne. Albin fick en liten korg/säng och han sov mesta delen av de 11 timmarna. Nästan ingen gråt och snäll kabinpersonal. När vi lämnade Cancuns flygplats var klockan runt 20 och solen hade gått ner. Ingen skymning, svart himmel och hetta. Jösses vilken värme! Naturligtvis beror det på den alltid lika påtalade luftfuktigheten. Över 90 procent. Jag funderade på hur Albin skulle klara det här, han är ju bara nio månader. Så dags att tänka på det nu...
Före avresan.
Vi pratade mycket om det. Innan vi fick Albin. Att vi inte skulle bli fega föräldrar. Sådana där som var rädda för allt. Som ständigt talade om för sina barn hur farligt allt är. Jag tror att det är en självuppfyllande sanning. Det skapar rädda barn. Och allt BLIR farligt. Vi vill ha ett barn som växer upp i tron på människor, som möter världen på ett nyfiket vis. Alltså var det självklart att ta med Albin till Mexiko. Efteråt vet jag inte om jag skulle göra om det.
Friday, September 19, 2008
Mexiko - Isla Mujeres dag 17.
Albin vräker ut sig. Han har fått en egen säng men ibland sover han hos oss. Jag förstår nu varför det känns så trångt på nätterna.
Mexiko - Isla Mujeres dag 15.
Albin och Anna. Solen går ner halv sju och vi ska äta fisk- och skaldjurstallrik.
Subscribe to:
Posts (Atom)
